Välkomna

Älskar livet, både i med och motgångar hur knäppt det än må låta, men motgångar är utmaningar som får en att växa om de bemöts rätt.
Jag har inget precist bestämt syfte längre med denna bloggen annat än att använda den för att ge utlopp för vad det än må vara när det än må vara., men jag älskar att skriva och detta är ett sätt att få utlopp för det samtidigt som jag kan dela med mig av mina stora intressen här i världen.
Det handlar då om bla fotografering och måla, men framförallt det mediala/mediumskap och ockulta, tarot och annan spådom, andar och änglar, reinkarnation, tidigare liv, healing osv
Psykologi och kriminologi kommer säkert också komma upp eftersom även det är något jag brinner för.
Av det som är mer "författarakrivet" så kommer en del saker har kopplingar till mig och är bara skrivna för att jag vill skriva och andra är helt uppdiktade och vissa lite mix. Inte kommer ni få veta var som är vad heller, det förblir min hemlighet ;-)
Tveka inte att maila med frågor eller ämnen ni tycker är intressanta eller vad det ju kan vara. Är bara att antingen kommentera eller maila till följande adress; sagaliten.blogspot.se@hotmail.com
Kom gärna med synpunkter på det ni läser eller bara lämna ett litet fotavtryck :-)
// Må väl allihopa

(PS. hittar du under presentation ;-) DS.)

torsdag 18 januari 2018

Ser vi det vi ser och om vi gör det vad är vad?

En sak jag länge funderat över är just fenomenet pareidoli, framförallt hur det spelar in just när det gäller det mediala. 

För er som inte vet vad pareidoli är så  börjar vi med en kort beskrivning från Wikipedia 
”Pareidoli är ett psykologiskt fenomen där en person anser sig uppfatta ett fenomen eller föremål utifrån vaga eller slumpmässiga stimuli. Vanligt förekommande exempel på pareidoli är att en person ser ansikten i föremål, moln eller andra bilder eller anser sig uppfatta dolda budskap på skivor som spelas baklänges.”

Tycker att detta är väldigt intressant och något dom egentligen borde lyftas upp mer än det gör inom det mediala/övernaturliga och så. 

På bla Facebook läggs det upp ufantliga mängder med bilder där det ses allt möjligt. Tror personligen absolut på det övernaturliga och att de kommunicerar med oss på alla sätt de kan, viket gör det hela ännu svårare för hur vet man vart gränsen går mellan just pareidoli och det övernaturliga?
Jag ser massor och förstår ju att inte allt alltid är övernaturligt men som sagt, hur vet man vilket som är vilket och vart gränsen där emellan går... 


Tycker detta är något värt att fundera över för alla oss som tror på det övernaturliga. Att inte bara blint köpa saker utan att fundera kring och ifrågasätta är sunt. Det får en att tänka kring saker så att man inte bara sväljer allt med hull och hår. 

Vi vet nog alla att det finns gott om fifflare inom detta området så om man inte väljer att ifrågasätta lite så är det nog mycket lättare att drabbad av dessa människor som utan dåligt samvete utnyttjar människors tro på det övernaturliga eller deras hopp om att en saknad bortgången är den som förmedlar sig. 

Jag skulle nog vilja säga att jag vet att det övernaturliga finns, men jag är onekligen långt ifrån en expert och är inte i en position att bedöma vilka som kan och inte (annat än från min egen erfarenhet)

Men ja, jag antar att jag skriver detta för att jag vill hjälpa till att kanske väcka andras tankar kring detta. 
Och då främst detta med pareidoli. 
Vad är vad och hur vet man och vart och hur vet man vart gränsen går?

Är väldigt nyfiken på vad ni har för tankar kring detta så dela gärna med er av tankar och funderingar. 

Må väl alla själar ❤️❤️❤️
Och önskar er alla ett fantastiskt 2018 


2 kommentarer:

  1. Otroligt intressant tankegång du har där. Önskar jag kunnat hjälpa till med ett svar, men frågan är om det finns något riktigt svar.
    Mediala förmågor visar sig ju ofta olika för olika individer och varierar ofta under tid också.
    Och när man är nymedial vilket det känns som du beskriver dig som så är det nog ännu svårare för man kanske inte riktigt vet hur ens förmågor yttrar sig.

    Lättaste sättet jag tror att jag skulle beskriva skillnaden är som att det medföljer en känsla i vad man se.

    Sen är symboler också svåra i sig. En symbol är inte bara en symbol som har en fast given betydelse utan en symbol kan betyda olika del i hur de yttrar sig, kanske även när, och vad de betyder för individen.

    Många som vill utveckla sin mediala förmåga läser på som bara den och sen tycker de att de kan. Där tror jag att man kanske ser något och sen letar reda på vad det ska betyda och sen får fantasin göra resten. Viljan finns men inte engagemanget att faktiskt praktisera och utveckla förmågan.

    Menar inte att du är så, bara en observation generellt av vad man ser på FB.
    Mängder av bilder för avläsningar och koppar med lite kaffe (utan sump) som ska läsas, varje moln som skulle kunna bli något är budskap och varje fjäder är ett budskap det med.
    Känner att jag kan bli lite trött på det.
    Här som med der mesta finns det inga genvägar. Och alla har inte ens förmågan att utveckla det (enligt min mening)
    Du verkar däremot ha en förmåga som du borde kunna utveckla så långt du vill om lusten finns.
    Och är tydligt att du läst en del och är intressanta tankar du lyfter. Många vågar inte ifrågasätta, men tycker jag det är både sunt och klokt att göra.
    Önskar dig lycka till med din utveckling. Jag fortsätter följa det här 😊

    SvaraRadera
  2. Hej, och va roligt med en så lång och härlig kommentar. Tack fina du 🌸🙏🌸

    Ja, jag tror nog att det ligger något i det du säger med att det kan ligga lite i känslan. Jag är som du förstått nymedial och även om jag teoretiskt vet att jag ska lita på min instinkt, men det kommer nog ta ett tag innan man vågar lita på vad de säger.
    Jag har inte hållit på alls lika mycket som jag önskat, men det är dags att försöka ändra det nu sakta men säkert. Vill verkligen utveckla min förmåga.
    Senaste tiden har de ”kallat” på mig senaste tiden så de tycker väl också att det är dags 😁

    Håller helt med dig när det gäller att det känns som att många tror att kunskap=förmåga. Jag är med i rätt många grupper på FB och håller med att det läggs upp ofantliga mängder av allt möjligt.
    Till en början brukade jag påpeka det lite när jag tyckte det var lämpligt, men det känns nästan som att man hädar om man ifrågasätter något över huvudtaget.
    Vid vissa tillfälle har jag kunnat nämna allt jag ser, för ser som sagt ofta väldigt mycket, men där säkert större delen är just pareidoli, (tex bilder på eldflammor eller sump)
    Så du är inte ensam om att ha tröttnat. Jag har nästan gått över till att undvika många grupper.
    Jag tillhör gruppen ”störig” person som frågar gärna och mycket och har ofta varit en fördel, men tycks vara lite könsligt just här.
    Är nu inte så att jag frågar för att vara jobbig utan är en nyfiken frågvis tänkare som hellre frågar än inte 😊

    Tack igen och alla tips och råd är alltid välkomna 🌸🙏🌸

    SvaraRadera