Välkomna

Älskar livet, både i med och motgångar hur knäppt det än må låta, men motgångar är utmaningar som får en att växa om de bemöts rätt.
Jag har inget precist bestämt syfte längre med denna bloggen annat än att använda den för att ge utlopp för vad det än må vara när det än må vara., men jag älskar att skriva och detta är ett sätt att få utlopp för det samtidigt som jag kan dela med mig av mina stora intressen här i världen.
Det handlar då om bla fotografering och måla, men framförallt det mediala/mediumskap och ockulta, tarot och annan spådom, andar och änglar, reinkarnation, tidigare liv, healing osv
Psykologi och kriminologi kommer säkert också komma upp eftersom även det är något jag brinner för.
Av det som är mer "författarakrivet" så kommer en del saker har kopplingar till mig och är bara skrivna för att jag vill skriva och andra är helt uppdiktade och vissa lite mix. Inte kommer ni få veta var som är vad heller, det förblir min hemlighet ;-)
Tveka inte att maila med frågor eller ämnen ni tycker är intressanta eller vad det ju kan vara. Är bara att antingen kommentera eller maila till följande adress; sagaliten.blogspot.se@hotmail.com
Kom gärna med synpunkter på det ni läser eller bara lämna ett litet fotavtryck :-)
// Må väl allihopa

(PS. hittar du under presentation ;-) DS.)

lördag 19 september 2009

Skvaller

Utmaning 262
(Skriv om att skvallra)
Jag visste inte vad jag skulle tro. Jag önskde att jag aldrig hört det. Kunde det verkligen vara så? Jag läste meddelandet en gång till.
”- Lisa säger att Erik var på krogen igår, skulle inte han vara i Göteborg över helgen eller var det inte nu i helgen?”
Kunde det vara så? Varför skulle han ljuga för mig. Det kan inte ha varit så.
Jag ringde Annelie.
”Hallå. Hur e läget?”
”Jodå, det e bara bra. Hur e det själv?”
”Det e bra, men jag var ju bara tvungen att ringa nu när jag fick meddelandet av dig. Det kan inte ha varit Erik hon såg, för jo, han är i Göteborg. Han åkte ju redan torsdag.”
Jag kände hur hjärtat började slå. Det kan inte ha varit sant. Det får inte ha vart Erik. Jag hade redan innan haft min beskärda del av skithögar som jag hade varit tillsammans med, men Erik var annerlunda. Han var verkligen det, eller?
”Jo jag sa det till Lisa också. Det var inte hon som sett honom, utan det var Cicci som hade sett honom. Tydligen sa Cissi att hon sett honom gå därifrån med en blond tjej och hade då konstaterat att det inte kunde vara du. Det var därför jag ville skicka meddelande till dig, men det var säkert inte han. Du vet ju hur full Cicci brukar kunna bli.”
Jag hörde hur hon försökte övertyga mig, men jag hörde att hon inte själv trodde på det. Jag kände henne på tok för väl för att inte kunna höra det och det visste hon.
”Jo, det är sant. Hon brukar ju kunna bli rätt bra på det. Pratade hon med honom eller det vet du inte? Jag pratade med Erik när han satt i bilen på väg ner. Och sen ringde han på kväll vid tio innan jag gick och la mig. Han berättade om hotellet och hur fint rummet var och så. Och sen pratade vi ett par gånger igår också”
”Nä, jag vet inte om hon pratade med honom eller inte. Det sa Lisa inget om. Men ring Cicci så får du själv prata med henne. Det kanske är lika bra eller? Så behöver du inte oroa dig i onödan”
Innan jag ringde till Nina var jag tvungen att sätta på lite tevatten. Jag trodde nästan att hjärtat skulle hoppa ur bröstet på mig. Jag fick kämpa för att hålla tillbaka tårarna. Kunde det verkligen vara så. Var verkligen min Erik en så han också, en som skulle ljuga och bedra.
Jag tog telefonen i handen och bläddrade fram Ciccis nummer. Jag kände hur tårarna började trilla ner för mina kinder, men torkade snabbt bort dem. Precis när jag skulle ringa Cissi så började telefonen ringa. Det var Erik. Jag kände hur jag blev helt stel i hela kroppen och valde att låta bli att svara. Jag var tvungen att få prata med Cissi först.
Det plingade till i telefonen och jag fick ett meddelande. Det var Erik. Han bad mig ringa och skrev att han älskade mig.
Jag tog fram Cissi nummer igen. Signal efter signal gick fram, men det var ingen som svarade. Jag skickade ett meddelande och bad henne höra av sig till mig. Jag tog fram Lisas nummer men samma sak där. De ligger väl fortfarande och sover. Klockan var ju ”bara” tolv.
Jag satte mig i soffan och tittade ut genom fönsret. Lät teet värma mina händer samtidigt som tankarna for runt i huvudet på mig. Jag kände verkligen hur paniken började pridas i kroppen på mig och jag ville bara inte tro att det skulle vara sant. Ju mer jag tänkte desstå mer förtvivlad blev jag. Tårarna började rinna igen. Vi som precis börjat prata om att gifta oss. Det bar bara ett år sen vi flyttade tillsammans. Kunde det vara så att jag hela tiden bara lurat mig själv. Att jag bara ville tro att han var annorlunda när han egentligen bara var precis som alla andra killar.
Jag var så inne i mina egna tankar att jag inte ens hörde att dörren öppnades. När Erik såg mig skyndade han sig fram till mig och frågade vad som hade hänt.
Jag blev först chockad och sen nästan förbannad.
”Vad gör du hemma? Du skulle väl inte komma hem förrän imorgon?”
”Nä, jag vet, men jag ville bara hem till dig. Jag saknade dig så himla mycket så jag struntade i middagen ikväll. Det var det jag ringde för att säga innan. Men vad är det, varför är du så ledsen, varför svarade du inte? Vad har hänt?”
De nästkomande timmarna blev det ett helvetiskt liv som ni nog kan förstå. Jag hade hunnit övertyga mig om att det var han som Cissi hade sett men en annan kvinna på krogen. Att redan till Göteborg bara var en ursäkt för att kunn vara med någon annan. Det tog väldigt väldigt lång tid innan jag väl trodde på att det inte var så. Det tog flera veckor innan jag kände att jag vågade lita på honom igen, detta trots att det inte var sant. Skvaller kan verkligen förstöra för en, men tyvärr tror jag att jag kommer falla i samma fälla nästa gång, för det är den effekten och den kraften skvaller har.

Tillbaka igen

Har varit borta härifrån väldigt länge nu pga att livet har haft annat för mig att göra, men nu tittar jag in igen för att se om det kanske kan fungera bättre igen nu.