Välkomna

Älskar livet, både i med och motgångar hur knäppt det än må låta, men motgångar är utmaningar som får en att växa om de bemöts rätt.
Jag har inget precist bestämt syfte längre med denna bloggen annat än att använda den för att ge utlopp för vad det än må vara när det än må vara., men jag älskar att skriva och detta är ett sätt att få utlopp för det samtidigt som jag kan dela med mig av mina stora intressen här i världen.
Det handlar då om bla fotografering och måla, men framförallt det mediala/mediumskap och ockulta, tarot och annan spådom, andar och änglar, reinkarnation, tidigare liv, healing osv
Psykologi och kriminologi kommer säkert också komma upp eftersom även det är något jag brinner för.
Av det som är mer "författarakrivet" så kommer en del saker har kopplingar till mig och är bara skrivna för att jag vill skriva och andra är helt uppdiktade och vissa lite mix. Inte kommer ni få veta var som är vad heller, det förblir min hemlighet ;-)
Tveka inte att maila med frågor eller ämnen ni tycker är intressanta eller vad det ju kan vara. Är bara att antingen kommentera eller maila till följande adress; sagaliten.blogspot.se@hotmail.com
Kom gärna med synpunkter på det ni läser eller bara lämna ett litet fotavtryck :-)
// Må väl allihopa

(PS. hittar du under presentation ;-) DS.)

lördag 21 maj 2016

Ibland kan det inte bli tydligare...

Och självklart är the big thing i slutet av berättelsen så för er som inte har lust att lösa allt så får ni "snabbspola" ;-)
Sista tiden har det varit lite väl mycket teknikstrul för min del har jag känt, så pass att man varit tvungen och ringa teknisk support där aldrig något är fel och det har skickats ut nya sladdar och modem osv och dator stängdes av hippsom happsom och samma med surfplattan och internet av och på och filmer man skulle se gick inte att playa för att sen vara mitt i och bli något knas så det var att starta om från noll så fick jag ett nytt modem (igen). Det var ju i alla fall ett par månader nyare än det jag hade och någon funktion som inte mitt hade så nu skulle det nog var problemfritt.

Började med att byta ut modemet utan att även byta sladdarna vilket inte skulle vara några problem sa de så testade det först.
(För att byta sladdar krävs det massor av mer jobb eftersom sladdarna ligger innanför en vägg med bokhyllor som man ju helst vill slippa flytta)

Modemet var nu utbytt och yes tänkte jag, nu jäklar kommer det fungera strålande.
Det höll i dig ungefär till kvällen när jag låg och kollade på nya avsnittet av Orphan Black, och så började det strula. Startade om internet och det ville inte. Startade om surfplattan men den ville inte och till sist så kände jag lite hur jag kokade.
Och är ju många fler än 1 gånger som jag hört att det ofta kan vara andra sidan som stör ut teknik för att dra till sig uppmärksamhet eller visa att de finns där och så men just där och då var jag trött, ville bara se färdigt det nya avsnittet och sen få sova så detta strulet gjorde att jag fick ett litet temper tantrum där jag något irriterat talade om för dem att om detta var deras sätt att säga till mig att de vill mig något eller att jag skulle gå och lägga mig eller vad det nu var så var det fel sätt för att teknikstrul tar massor av energi för mig och om det är så att de vill att jag skulle fokusera på dem så var det helt fel strategi för då tar de slut på min energi istället så nu får det räcka. Tekniken låter ni bli. Och för den delen är det inte okej att gömma undan grejer heller utan de kunde minsann börja plocka fram saker istället.
Jag talade också om för dem lite vilka sätt som faktiskt var ok att göra för att försöka kalla på min uppmärksamhet. Och sen när jag väl fått vräkt ur mig den där frustrationen och allt varför de inte var bea att hålla på med tekniken så sa jag att jag tyckte väldans mycket om dem ändå så var inte så, är bara att just teknikstrul är då himla energikrävande.

Och så satte jag igång surfplattan en gång till och vips så fungerade allt.
Jag ljuger om jag säger att det fungerat felfritt, MEN betydligt bättre.


Men nu till the big thing.
Ni som följt mig lite vet att här händer mycket konkreta saker och nu har det hänt igen.

I förrgår så skulle jag ha ett glas chokladmjölk vilket jag inte druckit på väldans länge, men i alla fall så blir den klumpig väldigt lätt så har en liten sån mjölkskummare som jag sa till min assistent att använda, men den var spårlöst försvunnen....
Jag frågade om den kanske låg där eller där, ja alla ställen jag kunde tänka mig men näpp, fanns inte.

Imorse när jag vaknade och min assistent kom in så var det första hon sa, "va bra att du hittade mjölkskummaren, vart låg den?"
Lite yrvaket frågade jag ursäkta va sa du?
Och åter igen sa hon att ja va bra att du hittat mjölkskummaren och jag avbröt lite där och måste sett ut som ett stort frågetecken när jag frågade va pratar du om?
"Ja, men mjölkskummaren låg ju på diskbänken när jag kom"
Och här såg jag nog ut som ett ännu större frågetecken gissar jag när jag åter sa att vadå, va pratar du om?

Och här började det gå upp för henne att det faktiskt inte var så att jag hittat den och lagt på diskbänken för att visa henne att den var hittad. Efter det hade ju hon bara lagt ner den i lådan och konstaterat att va bra då vet vi vart den är...
Men här insåg vi väl nog ungefär samtidigt att både antingen av oss hade med detta att göra vilket ju självfallet leder till hur den då hamnat där, vem hade då plockat fram den och från vart? Och ja ännu en gång kan jag väl bara konstatera att det händer en del grejer här som det inte går att förklara. Det går inte att försöka förstå eller analysera hur var vem och varför utan vara acceptera att det händer saker här.
Men varje gång (bortser från när det gäller tekniken) så ger det mig ett stort smile :-D
Frågan är bara vem av mina köra besökare som plockade fram den ;-)

Adjöken och må väl till nästa gång

fredag 6 maj 2016

Mina tankar som jag vill dela om en upplyftande föreläsning med Kaj Pollak

Var på en så otroligt intressant och inspirerande och upplyftande föreläsning, "Att välja glädje", med Kay Pollak (han som bla regisserat "Så som i himmelen")

Den handlade i alla fall som namnet visar om att välja glädje. Handlar väldigt mycket om att välja att faktiskt vara den glada smileyn så mycket och ofta man kan, istället för ledsna gubben. Är inte livet för kort för att gå och tjura? Sen är det klart man inte kan stråla som en sol jämt, men så mycket och ofta som möjligt, för att må så bra som möjligt. Att själv ta ansvar för hur man mår.

Många tänker inte på att de kanske låter sina känslor styra dem lite väl mycket, och ännu mer, när man känner något om en annan person, som väcker en känsla, som gör att man går från glad och harmonisk till trumpen och lättretlig. MEN man är faktiskt inte offer för sina känslor. Jag hade glädjen att lära mig detta redan när jag var strax över 20, när jag pluggade psykiatri/psykologi så vi fick lära oss att det är inte känslorna som kommer först som man oftast tror. Tanke -> Känsla -> handling, så ser det ut, dvs du upplever något som ger dig en tanke? Blixtsnabbt kommer en tanke (oftast automatisk negativ tanke, just för att man är så bra på att gnälla och klanka ner på sig själv). Och det leder till att man reagerar på de känslorna och agerar därefter. För att ta ett lätt exempel så väljer man där vilken smiley man vill vara, den glada eller sura?
 
Sen är detta inget som förändras över en natt. Vi har ju flera år av invanda mönster och saker som hänt som format oss till den vi är, och detta ska nu brytas. OM man vill dvs.
 
Kan låta lite tungt eller djupt, men samtidigt som det var det så var stämningen så fantastisk.

Kay är underbart härlig, genuin och uppriktig, och med massor av egen energi och bjuder på många många skratt, så man riktigt vrider sig och skrattar sig till tårar.
Jag lämnade föreläsningen upprymd och upplyft och det kändes som man fått en riktig energikick. En fantastiskt rolig och lärorik kväll. Som avslutades med Queens "Break Free" 
där vi många sjöng med och jazzade loss lite :-)
 
Det var även mycket fokus på självbild. Varför har vi så jäkla svårt att lägga ett värde i oss själva? 
Vanligaste tankarna man har om sig själv är att jag är inget värt, jag duger inte som jag är, om jag bara kunde vara mer si eller så...
"Sparkar" på oss själva på ett sätt som vi aldrig skulle gjort mot en vän. Trycker ner och talar illa om oss själva som vi aldrig skulle göra mot en vän. Är väl inget märkvärdigt med mig, skulle man heller aldrig säga till en vän. 
Och så lätt att avfärda en komplimang med saker som "den här gamla trasan" eller "allt annat låg i tvätten så fick bli detta" eller "äsch det var så lite så, gjorde jag gladeligen så inget du behöver tacka för" DET ÄR INTE SÅ MÄRKVÄRDIGT, JAG ÄR INTE SÅ MÄRKVÄRDIG. Men varför kan vi inte duga?
Till vännen skulle man ju aldrig säga att nej men du är ju inte så märkvärdig, utan till en god vän säger man men du är ju fantastisk precis som du är, det måste du väl ändå veta.
 
Givetvis är inte jag heller fri från såna dumheter, men jag är medveten om dem och jobbar aktivt på att förändra det. Ju mer jag befinner mig i rätt smileymood så ofta jag bara kan så är jag nöjd, och vet att jag utvecklas och förbättras hela tiden, och till och med bakslagen är ju guld värda för där finns det så mycket lärdom att hämta.
 
Några av mina "slagord" som jag brukar kunna skriva både här och säga till folk är dessa som jag anser att vi borde försöka bära med oss hela tiden, både i mötet med andra och i mötet med sig själv.

Måna om människor du möter, och måna om dig själv
Dessa ord är saker som jag känner sinar och just därför så viktigt att lyfta det. 
Kärlek - Värme -Ödmjukhet - Öppenhet - Omtanke - Vänlighet
Om något ska kunna ändra världen så är det du och jag, din vän eller granne, eller den du möter i affären. Varför inte sprida så mycket positivt man kan runt omkring sig. Det smittar precis som dåligt humör gör, och vilket möter du helst själv?
 
Några återkommande fraser som tåls att dela till er för att ge er samma möjlighet att tänka lite och fundera över vad just du vill välja.  Ägna lite tid till varje mening och känn på den, vrid och vänd och känn efter lite.
 
- Jag kan förändra de inre bilder jag har av mig själv.
 
- Jag ensam väljer mina tankar om mig själv.
 
- Det är på tankens nivå all förändring startar.
 
- Vad jag tänker om mig själv och hur jag ser på mig själv har 
betydelse. Jag är i den meningen skaparen av mig själv.
 
Dess meningar är verkligen mer än väl tänkvärda och det är något man kan behöva påminna sig själv om ibland.
Och att inte förbittrat möta människor som retar en utan istället välja att se dem som en lärdom, ett "övningsobjekt". Hur kan jag ta mig igenom detta på bästa sätt och ändå stanna kvar i glädjen? Eller tänker jag låta personen dra ner mig till surgubben? Ditt val. Du kan inte ändra på anda människor, du kan bara ändra din bild av dem och hur du reagerar...
 
Några kloka ord som också stannade kvar var
The right way is the light way
The light way is the right way
 
Bara för att ta ett exempel som är så enkelt och tydligt. Man märker att något irriterar och man försöker komma på vad. Inser att köksfläkten är igång och stänger av den och plötsligt får man en liten känsla av ahhhh va skönt.
En annan väldigt tydlig metafor är en fors. Om man hoppar i en båt så gör man ju så klart klokast i att följa strömmen, flyta med, the light way is the right way. Skulle man få för sig att vända båten motströms så blir det med ens allt annat än lätt. Blir ett väldigt slit och kämpande, istället för att bara försöka flyta med i vad som sker och styra så resan blir så behaglig och rolig som möjlig.
 
Han delade även med sig av en dikt som betytt mycket för honom och kände verkligen att den berörde
 
You were born with potential.
You were born with goodness and trust.
You were born with ideals and dreams.
You were born with greatness.
You were born with wings.
You are not meant for crawling, so don´t.
You have wings.
Learn to use them and fly.
Rumi (Persisk poet 1207-1273)



Måste sägas att Kaj Pollak är en urgo gubbe :-D


Gulle er alla som tittar in till mig <3 b="">