Ibland blir man arg

Utmaning 15

Jag är en ganska fridfull och harmonisk person. Det är inte speciellt många i min omgivning som sett mig arg, för jag blir väldigt sällan just arg. Jag kan bli ledsen, besviken, upprörd, ja jag kan nog bli ganska mycket, men arg tillhör inte en av de saker jag brukar bli. Men ibland så. Nu ska jag berätta för sig när jag blev riktigt arg. Men för att du ska kunna förstå måste jag först ta med dig tillbaka.
Min mamma säger att vi hade det ganska bra till en början. Det minns inte jag. Jag vet inte riktigt varför, men jag kan inte direkt minnas hur det var hemma innan skilsmässan. Inte speciellt mycket efteråt heller för den delen. Min mamma säger att pappa faktiskt var en bra pappa då, men vad vet jag. Jag kommer bara ihåg hur det blev. Jag och lillsyrran var inte så ofta hemma hos pappa, bara varannan helg men det är helger jag aldrig kommer att glömma. Det dröjde inte länge innan pappa träffade en ny kvinna, Mariette hette hon. Hon tyckte precis som pappa om att ha kul, lite för kul. Till en början drack de inte speciellt mycket, men det fanns alltid alkohol, även om det bara var ett par starköl, typ 5-7 stycken. Jag vet att min storasyster och jag ibland frågade om de alltid var tvungna att dricka. Då brukade de svara att alla vuxna dricker ett par öl ibland, det var väl inget märkvärdigt med det. Ibland blev det lite mer än 5-7 öl och då brukade pappa bli arg. Jag såg det bara en gång med mina egna ögon. De andra gångerna hörde jag bara hur han slog henne. Min storasyster var ute med sina kompisar och därför var jag tvungen att gå ner. När jag skrek åt honom att sluta så var det ett par svarta och tomma ögon som tittade tillbaka på mig. Jag blev livrädd och sprang tillbaka upp till min lillasyster igen som låg och sov. Kuddarna låg fortfarande kvar. Hon låg alltid och sov. Det var mitt jobb att skydda henne. Jag brukade ta med mina kuddar och lägga dem runt huvudet på henne så att hon iste skulle behöva höra. Vi ville inte att hon skulle behöva vakna. Det var min storasysters jobb att försöka få dem att sluta bråka. Hon var mer van att hantera det eftersom hon bodde där på heltid.
Mamma var som jag minns alltid världens bästa. Min mamma är än idag min största idol och vi har alltid haft en otroligt bra kontakt. Men för henne fick vi inte berätta. Dagen efter sa pappa alltid att allt var okej nu, att det var familjens lilla hemlighet. Nu var allt bra och då behövde vi inte prata mer om det.
Efter ett tag orkade jag inte med att vara hos pappa längre. Jag hade stannat för lillsyrrans skull, för att hon inte skulle behöva vara ensam där. Jag ville inte att hon skulle behöva vara ensam om något skulle hända, men jag klarade inte längre av att vara där. Det gick inte.

En gång när lillsyrran hade varit hos pappa på helgen så hade de varit i Göteborg. De hade några bekanta som de skulle hälsa på och det hade som vanligt blivit en del att dricka, och kanske även lite för mycket.
När lillsyrran kom hem efter den helgen hade något ändrats i hennes ögon. Jag såg det direkt. Kände igen det. Hon berättade att pappa hade varit full och att han knuffat Mariette. Knuffat henne så hårt att hon tappat balanden och nästan trillade rakt på syrran. Men sen hade inte mer hänt. Men spänningarna låg kvar. Känslorna låg kvar, bara det att man inte fick låtsas om dem. Något hade ändrats i hennes blick och jag visste att det aldrig skulle gå att göra ogjort.

De känslor som i denna stund välde upp inom mig skrämde mig. Jag vet att jag aldrig i mitt liv skulle göra någon människa illa, med de känslor jag hade i denna stund skrämde mig riktigt ordentligt. Att en man, en far kan göra något sådant mot sina barn kunde jag inte förstå.
I den stunden hade jag velat göra honom illa, riktigt illa, på samma sätt som han gjort oss illa. Jag vet inte om jag skulle säga att jag i den stunden ville mörda honom, men net är nog det närmaste jag varit. Jag hade försökt skydda henne, men det hade inte gått. Han hade berövat henne på samma sätt som han gjort med oss. Jag var nu bara så otroligt glad att det inte varit värre. Det var bara en knuff, men det kunde ha blivit så mycket mer.