Step by step, ohhh baby... 😁

Man brukar säga att det bästa sättet att förändra saker är genom att börja med att byta ut en dålig egenskap mot en bra. 

Att ta det sakta och stadigt med ett mål i syfte, och det är precis så man ska göra.  Det var så jag lärde andra människor att göra men du som läst ett par inlägg tidigare vet säkert att det inte är något som går hand i hand med min personlighet. 

Jag har minst sagt så extremt svårt för det och vill helst bara att ”så, nu ska det vara som jag vill att det ska vara och konstigare än så är det inte” 😬

Åter kommer vi till förnuft och känsla där känsla och förnuft inte går hand i hand. 

Jag har nu gjort upp lite av ett ”dagsschema” där tanken är dels att få in mer medialitet, tarot och healing. Och dels för att få ut mer av dagen och då samtidigt passa på att tillföra mer meningsfulla saker i mitt liv. 

Att verklig stanna upp och fånga dagarna och inte bara försvinna in i ”bruset”

Och som typiskt mig då ska allt ske över en natt, dvs att jag imorgon bara förändrar allt tjoff poff. 

Men lik förbannat är jag fullt medveten om att genom att ha det tankesättet lägger man upp de perfekta förutsättningarna för att misslyckad och då ha en chans att skälla lite på dig själv lite till. 

Och från en sak till en annan. 

Det är ju rätt vanligt att ”de” kommunicerar via musik på olika sätt med mig. 

Senaste tid (läs veckorna) har en och samma melodi från Fievel i vilda västern ”hemsökt” mig. 

Det första som kommer upp när det ploppar upp är just lättsamheten i melodin och att det är en barnfilm. 

Enligt mig säger de till mig att coola ner mig lite, att ha roligt och ta lite lättare på saker. Genom lek och humor blir allt bättre. Kanske till och med att inte ta mig själv på så stort allvar. Var är det roliga i det?!

(OBS För er som läste mitt förra inlägg om SpegelArbete så kan jag upplysa om att Fievel i vilda västern har hemsökt mig långt innan jag såg den videoserie så lek uppmanad på många håll 😁)

(Till er som vill läsa inlägget om SpegelArbete http://sagaliten.blogspot.se/2018/04/en-mix-av-loa-och-spegelarbete-med.html?m=1)

(OCH till alla er som tänker att jag måste ha hört den någonstans utan att reflektera över det eller att någon pratat om den eller att det var på TVn i ett TV-program. Men tror inte det. 99% säker på att så ej är fallet.)

Brukar fungera så att när jag ”knäckt koden”och hittat vem det är ämnat till (och ibland även varför) så tenderar dem att ebba ut. Oftast i alla fall, och vid de tillfällen den stannar kvar för mycket och för länge så brukar där finnas ännu ett budskap. 

Det svåra är bara det där med att ha rimliga och realistiska förväntningar på mig själv i allt förändring och att ha tålamod med mig själv. 

Det blir alltid så tydligt detta så tydligt när man ska försöka justera något att förändringsarbete inte sker över en natt. Och hur himla svårt det faktiskt är att göra en förändring varaktig. 

Jag har säkert nämnt det tidigare att jag när jag läste psykologi lärde mig att det tar 8 veckor innan ett nytt minnesspår skapas. Så först efter att ha nött in något varje dag i 8 veckor börjar det att bli något av en rutin och därefter blir det sakta allt lättare 😊

Så kämpa på

Heja mig

Och heja dig 👏

_____________________________________________

Sångtexten för de av er som är nyfikna på den, och vet inte riktigt varför videon blev svensk och texten den engelska, men men. 

”Do you ever miss the girl you left behind?

Is the girl you left behind out there tonight romancin'?

Makin' eyes at someone else and singin', is she dancin'?

Only the girl you left behind is real when you're sleepin'

Puts the teardrops in your eyes from secrets she is keepin'

Happy just playin' a tune and dance the whole night away

Hope the girl you left behind will be there for you someday

Lonely is the wind that blows, you know you'll always miss her

Lonely is a lover's heart, if only you could

Kiss her, kiss her, kiss her

All the girls you left behind could fill up California

Please don't leave them too darn long, I think I oughtta warn ya

Absence makes the heart go cold and makes a heart to wander

If you stay there by their sides, you'll feel their hearts grow fonder

Lonely is a lover's heart, if only you could

Kiss her, kiss her, kiss her

All the girls you left behind could fill up California

Please don't leave them too darn long, I think I oughtta warn ya

Absence makes the heart go cold and makes a heart to wander

If you stay there by their sides, you'll feel their hearts grow fonder”

Kan det vara detta som var mitt livs kall, mitt val att detta är mitt liv detta året

Hej alla goa och glada 💞🌸💞🌸💞

Min start på året har varit en mix av intensiv och dränerad så därav den långa tystnaden, men här tar jag en liten intittning och lägeskoll 😊

Vägen till mitt livs kall, mitt syfte i detta livet. 

Var det detta som krävdes för att jag skulle hitta min väg?!?

Hade fullt upp med att leva livet och förverkliga drömmar och verkligen leva. Inte på ett stessfullt sätt utan mer att jag hade så mycket jag ville göra. 

Började med det andliga i tonåren med när jag redan kämpade med plugget i skolan, mycket pga min då odiagnostiserade dyslexi, så oavsett hur mycket den andliga och ockulta världen lockade mig så lades det på hyllan...

Först efter flera år som svårt sjuk, men stora begränsningar som gjorde att jag faktiskt kämpade för att försöka hitta något som skulle ge mitt liv en djupare mening, en känsla av sammanhang, något som gjorde att jag kände att jag bidrog och inte bara var en belastning. 

Jag älskade mitt arbete inom psykiatrin som jag tyvärr tvingades lämna och det som fanns kvar var familj och vänner. 

Och missförstå mig rätt, jag älskar mina nära och kära. Har pga hälsan tvingats prioritera så att jag verkligen omger mig av människor som tillför något positivt i mitt liv. Ett givande och tagande. 

Och det var inte så att jag saknade mening i livet utan saknade kanske snarare att känna att jag gjorde något nyttigt. 

Och visste att här hände grejer. Att det hemsöktes här, fast på ett trevligt sätt, men var inte mycket mer än att jag noterade det. 

Men då av en slump, eller kanske snarare vägleddes jag till en mediumkväll på fiket här i lilla byn. 

De hade haft flera tidigare men inget jag sett eller hört om, och nu skulle där vara en sista, och denna kort innan fiket i byn helt skulle stänga ner. 

Att slumpen inte är en tillfällighet har ni hört mig säga gång på gång och samma gäller här. 

Det var meningen att jag skulle vara där. Det var meningen att detta skulle leda mig tillbaka till det mediala på riktigt. 

Om jag inte missminns mig så hade jag kort där innan plockat fram min gamla tarotlek och börjat greja lite med det igen, men mediumkvällen förändrade allt. 

Jag gjorde en klassisk Sagaliten dvs plattan i backen och full fart framåt. Djupdyker och hade jag kunnat trolla hade  jag sett till att kunna allt efter en dag, men tyvärr fungerar det inte riktigt så. 

Men all den där ivern, glädjen och sprudlande bubbliga gör det väldigt svårt att sätta stopp för sig själv. 

Så efter lite djupdykning och resultat som jag aldrig kommer kunna förstå så hade jag kört slut på mig rätt bra. Kunde fortsätta men på en helt annan nivå, men kunde börja hjälpa folk vilket kändes så otroligt givande. Äntligen fick jag lite mer av den där känslan att jag gjorde någon nytta (annat än att vara sällskapsdam till nära och köra). Fullt medveten om att jag inte kommer kunna göra detta mer än i liten skala när kraft ork och möjlighet finns, men det räcker. 

Jag kan, om än i liten skala, åter igen hjälpa människor. Råda och vägleda som inom psykiatrin om än på ett annat sätt nu, och även om jag bara är budbäraren. Men jag är budbäraren med möjlighet att bidra med den andra delen också. 

Och ja, sen kraschade kroppen totalt och dörren stängdes. Min kropp behövde all energi den kunde för att reparera sig lite där pga de besvären då, så stora delar av förra året var jag kaputtski. Men nu detta året känns det som att jag börjar återhämtning mig nu och jag har själv känt vad jag trott är en stor andlig förändringsprocess. En känsla av att dörren nu öppnats igen och det som pågår kommer göra att jag kommit upp mig minst ett steg högre i min andlighet. 

Detta har sedan bekräftats både i en tarotläggning för 2018 men även en auratolkning. 

Något är på gång och är så ivrig och spänd och nyfiken på vad det kommer ge. Känner mig som ett barn på födelsedagsmorgonen där man glatt väntar på alla presenter och kalas. Men det får ta den tid det tar. Ny mjukstart med det mediala och fortsätta där jag lämnade allt...

Och nu kan jag även återgå till att hjälpa människor

Dit jag ville komma är att jag nu tror eller vet, att detta är vad det är menat att jag ska fokusera på i detta livet. Det är med detta som jag ska påverka världen till en bättre plats. Att göra min del i att inte rädslor, dömande och hat ska ta över här i världen. 

Jag ser till att istället fortsätta sprida värme, kärlek, förståelse, ödmjukhet och nu kan jag även göra det genom det andliga och healingen. 

Att min roll i detta livet är som ljusbärare och jag vill sprida det ljuset till så många som möjligt och uppmana dem att i sin tur sprida det vidare. Lite som i den fantastiska filmen ”Paying it forward”

Och här ber och uppmanar jag även er som fortfarande läser här, ja, just du min vän, att bidra med att sprida ljuset vidare. 

Det kan göras så lätt. 

Ett leende till någon du går förbi på promenaden. 

Eller att sticka till den där tian som personen före dig i kön saknar för att kunna betala. 

Eller köpa en tidning av de hemlösa. 

Eller höra av dig till den där vännen som du tänkt höra dig av till så länge men inte fått tummarna loss

Så ta en fackla du med, håll den högt med stolthet och sprid ljuset, värmen och kärleken. 

Låt oss sprida ljuset till de mörkaste hörnen. 

Må väl allihopa 🌸💞🌸💕🌸💗🌸💕🌸💞🌸

(PS; Och nu kommer jag göra något jag egentligen ogillar att göra, men väljer att göra ändå, bara så ni vet att jag gärna vill det 😉

Ni är hjärtligt välkomna både att följa mig om ni gillar mitt babbel 😜

Och ni är lika hjärtligt välkomna att kommentera långt som kort 💞 Ds)

Ett nytt sätt att möta livet... för den som vill ;-)

Jag har hållit på att följa en 21-dagars meditations erfarenhet, som Oprah Winfrey hållbar i, där det nu nyss varit inne på dag 1 vecka 2 och dagens tankeord lyfte en sak som jag kände att jag ville lyfta ytterligare. Inte bara något att reflektera lite över under en dag utan det lockar att ha som målsättning att göra denna sak till lite av en centerbit i det liv jag håller på att skulpturer runtomkring mig här och nu.

Redan från årets start, eller redan innan årets start visste jag att 2016 kommer bli ett väldigt bra år och den känslan har jag haft länge, men tidigt efter årsskiftet har jag vetat att i år kommer vara en förändringens år för mig på många sätt.

Små kurser i healing och medialitet och lägger fokusen på de bitarna. 

Samtidigt mer stimulerande och roliga saker som föreläsningar och teater och sånt roligt.

Börjat måla lite smått igen. Och skriva lite bland annat här på bloggen... 

Försöker helt enkelt göra livet mer givande och stimulerande och ta mig tid till sånt som är viktigt för mig. Och givetvis finns nära och kära med på listan, men de fanns där redan innan det är bara lite refokus på den biten.

Men nu ska jag inte svamla bort hela orsaken till detta inlägget, den där nya saken som på ett väldigt lätt sätt inför ett nytt sätt att möta livet.

Hur då undrar du säkert nu när jag svamlat om allt utom just det, så jag ska komma till saken nu :-)

En enkel fråga ska tillföras varje morgon.

Undrar vilka nya möjligheter idag kommer bjuda på?

Och detta med ett nyfiket leende på läpparna.

Och visst kommer det finnas tillfällen som man bara vill spy på det, men det kanske är då det är lite extra viktigt att använda de där nyfikna ögonen och kanske hitta något litet att lägga uppmärksamheten på för en stund, om det så skulle vara att leta nya figurer i mönstret i badrumsgolvet eller vad det kan vara. Och framförallt, påminna sig själv att det är bara jag som förlorar på om jag går och inte mår bra.

Insikten kom inte bara som en blixt från en klar himmel. Och inte heller kanaliserar vilket ALLT är i mediala världen (nä skämt å sido men mycket saker som jag senare fått veta varit bara vanligt skrivit om än med viss inspiration som kanske var från andra sidan så kallar man det kanaliserat så att alla ska tro att det är från andevärlden, men allt är inte kanaliserat på riktigt. Ett ord som tyvärr missbrukas och förstör för de fall där det faktiskt är kanaliserat, men nu tillbaka till ämnet.)

Barn tittar på praktiskt taget allt med storögd förundran, så när vi inte längre gör det vad var det egentligen som hände? De menar att vi tränar hjärnan att ignorera det vanligt och bekanta, där varje två lika dagar är mer lika än olika.

Undran kommer alltid från ett nytt perspektiv eller en ny uppfattning, och denna undran bleknar lätt vid repetition. Allt som behövs för att underhålla undrar är avsikten att låta saker förbli nya. Öppna upp dig själv att se och uppfatta världen annorlunda. 

Det är inom dig själv som kontrollen ligger i hur DU vill välja att se världen.

Så från och med nu ska jag införa den där barnsliga nyfikenheten  och glädjen som barn har när de slår upp ögonen och så ska jag fråga mig vilka nya möjligheter dagen kommer bjuda på. 

Allt är ju en del av mitt liv och blir vad jag gör av det. Är det en tråkig uppgift eller en utmaning eller kanske rent av något jag har något att lära mig något av. 

Lev, lek och lär livet ut.

Sluta aldrig att vara nyfiken

Det var allt för denna gång så tackar för mig och önskar en fortsatt trevlig dag

Må väl